For di Såk lid ik sok, mar ik skamme mi ek diärvoar. For ik wēt, ön hokken ik liw, en sen er wes üp, dat hi magtig es, dit, wat ik höm auriwen ha, tö bewårin tö di jungst Dai.
Diär meskin jer ek liwt, üs Gottes Geduld lung tewt tö Noas Tid, üs di Ark ütröst wåd, hurön litjetten, hat wiär ågt Selen, behölden wåd dör dit Weter.