En üs hi höm foand, brågt hi höm hen tö Antiochien. En jat blew en hil Jår bi dit Geminte, en lirt vul Volk; en diäraur wad di Jüngers ollerjest ön Antiochien Christen nämt.
Alliküs ik tölēst di fast Höp ha, dat ik ön nin Sak ek tö Skand ud, mar dat ik me Frimudigheid, alliküs uk altid, sa uk nü, Kristus hōgpriset ud ön min Lif, hat mai da wis dör-t Lewent, of dör di Doad.
For di Såk lid ik sok, mar ik skamme mi ek diärvoar. For ik wēt, ön hokken ik liw, en sen er wes üp, dat hi magtig es, dit, wat ik höm auriwen ha, tö bewårin tö di jungst Dai.
En för en gud Wandel mung di Heiden, omdat danen, welk om ju Arigs si, wat ek wår es, üs van Forbrekers, ju gud Dåden se, en Gott prise, wan-t nu ön-t Lägt kom skel.
Wan-er hokken redet, dat hi dit redet üt Gottes Urd. Wan er hokken en Amt hed, dat hi-t däd üs me di Kraft, welk Gott jewt, omdat ön Alles Gott priset ud dör Jesus Kristus; höm komt Iär en Gewalt tö van Ewigheid tö Ewigheid. Amen.
Selig sen I, wan I forspottet ud aur di Nōm van Kristus; for di Geist, diär en Geist van di Herrelkheid, en di Geist van Gott es, röst üp ju. Bi jam es hi last, mar bi ju es hi priset.