Dit Volk lööp tö, en di Lid kâm bi Düsenden töhop, sa dat ja arküder üp di Fet trat. Diär begent hi en said tö sin Jüngers: For't jest nem ju en Agt voar di Farisäer jaar Süring, wat nöndt üders es üs Hüggeli.
Of, hü kjenst dü tö din Brödher si: Hoalđ stel Brödher, ik wel di Splinđ üt din Oog ti; en dü sjogst salw ek di Boalk ön din Oog? Dü Ogendiner, ti jest di Boalk üt din Oog, en lukke da, dat dü di Splinđ üt din Brödhers Oog teist.
For ik fürgte, wan ik kom, dat ik ju ek sa findj, üs ik et ha wel, en I mi uk ek sa findj, üs I mi ha wel; dat er ek Ünjensheid, Nidskheid, Fortörning, Strid, Sladder, Instokin Apblögenheid, Aprör diär es.
Diärom uk wü, wil wü sa en Hoppen Tjügen rundom üs ha, let üs ofli di Send, welk üs altid önklöwwet, en trâg måket, en let üs låp dör Geduld üp di Kamfbån, welk üs forordnet es.
Sprēk nönt Arigs van arküder, lew Brödhern! Hokken om sin Brödher wat Arigs sprakt, en aur sin Brödher ordilet, di sprakt arig van di Wet, en ordilet aur di Wet. Wan dü aur di Wet ordilest, da best dü nin Däder van di Wet, mar en Rigter.