Mar wü skel Gott altid danke foar ju, lew Brödhern,! welk Gott lew hed, dat I van Gott ütwälet sen van Begen of ön tö di Seligheid, ön di Helligmåking dör di Geist en ön di Glow van di Wårheid.
Alliküs ik di böden hå, dat dü ön Efesus bliw skudt, üs ik na Macedonien reiset, sa formåne ik di jit, Sommen tö befelin, dat ja nin främed Lirdom voardrai skuld.
Dör di Glow harket Abraham, üs hi beröpen wad, üt sin Våderlönd tö gungen, en hen ön dit Lönd, wat hi arwe skuld, en hi ging üt, en wust ek, hur hi hen kam.
Om hur vul moar skel dit Blöd van Kristus, diär sik sallew sönder Måkel dör di hellig Geist Gott åwert hēd, üs Geweten rin make van di doad Werken, om di lewendig Gott tö tinin.
Üs Gott Våder dit beslöten hed, dör di Helligmåking van di Geist, tö Fölligsomheid, en tö Bespränking me dit Blöd van Jesus Kristus, Gott iw ju vul Gnåd en Frēd.
Diär meskin jer ek liwt, üs Gottes Geduld lung tewt tö Noas Tid, üs di Ark ütröst wåd, hurön litjetten, hat wiär ågt Selen, behölden wåd dör dit Weter.
Wan er hokken said: Ik hå Gott lew, en håtet sin Brödher, di es en Lögner. For hokken sin Brödher ek lew hēd, diär hi sjogt, hur kjen hi Gott lew ha, diär hi ek sjogt?