10 Di Befriten iw ik ek, mar di Herr jewt di Befel, dat di Wüf sik ek skäd van di Man.
Mar ik si ju: Hokken höm van sin Wüf skäd, hat mai da wiis om Hureri, di måket, dat jü di Ee brakt, en hokken di Forletten friit, di brakt di Ee.
En di Farisäers kam hentö höm, en fråget höm, of en Man sik skääd let maat van sin Wüf? En ja wild höm diärme forsjuk.
Di diär höm skäd van sin Wüf en friit en Üder, di brakt di Ee; en hokken di skäd Wüf van di Man friit, di brakt uk di Ee.
Mar wan jü sik skäd, dat jü da Inke blewt, of uk, dat jü sik me di Man forsönet. En dat di Man di Wüf ek van sik let.
Mar tö di Üdern si ek, ek di Herr: Wan en Brödher en ünglowig Wüf hēd, en hat håget hör, bi höm tö unin, di skäd sik ek van hör.
Mar wan di Ünglowig sik skäd, da let höm sik skäd. Nin Brödher, en nin Sester es ön sa en Fal bünden. Gott hēd üs ön Fred beröpen.
Aur di Jüngers hå ik nin Befel van di Herr; mar ik si min Mining, alliküs ik van di Herr Bârmhartigheid fingen hå, om tru tö wisen.
Mar jü es lekkelker, wan jü sa blewt, na min Mining. Ik min uk, dat ik Gottes Geist ha.
Dit si ik üs en gud Red, en ek üs en Befel.