Ik bed da, dat ik ek nödig hå, nü sträng tö forfåren, en Dristigheid tö brükken, hurfoar ik hölden ud, tögen Sommen, welk üs diärfoar hoald, dat wü na dit Flēsk wandele.
For ik fürgte, wan ik kom, dat ik ju ek sa findj, üs ik et ha wel, en I mi uk ek sa findj, üs I mi ha wel; dat er ek Ünjensheid, Nidskheid, Fortörning, Strid, Sladder, Instokin Apblögenheid, Aprör diär es.