Tö di Stünd frügget Jesus höm ön di Geist en said: Ik prise di Våder, Herr aur Hemmel en Öord, dat dü sok di Wissen en Klooken forborgen heest, en dat dü dit di Ünmündigen ipenbaaret heest. Jå, Våder, sa haaget et di wel tö!
Mar wan jünder, di Wårheids-Geist, komt, di wel ju ön alle Warheid leite. For hi wel ek van höm salw rede, mar wat hi hīr wel, dit wel hi rede; en wat er ön di tökommen Tid ske skel, dit wel hi ju forkindige.
For watfoar en Mensk wēt, wat ön di Mensk es, voarbütten di Mensk sin Geist, welk ön höm es? Sa wet er uk Nemmen, wat ön Gott es, voarbütten Gottes Geist.
Danen dit ipenbåret es, dat ja dit ek jam sallew, mar üs tö Guden dön ha, dat ja dit Evangilje forkindjigt hå, dör di hellig Geist, diär van Hemmel stjürt ud, hurtö uk di Engel Lest hed, om dit tö skauin.
En di Salwing welk I van höm fingen hå, blewt bi ju; en I hå-t ek nödig, dat er ju hokken lirt; mar alliküs di Salwing Alles lirt, da es dit Wårheid en nin Lögen; en alliküs hi ju lirt hēd, sa skel I diärbi bliw.
Döt es di Ipenbåring van Jesus Kristus, welk Gott höm iwen hed, om sin Tinstknegter tö wisin, wat ön en Hast ske mut, en hi hēd-s ütdüdet, en stjürt dör sin Engel, tö sin Tinstknegt Johannes.
Mar ik si ju, en di üdern, diär ön Thyatira sen, welk ek sa en Lir ha, en di Dīpte van di Satan ek küd ha, alliküs ja si: Ik skel ju nin üder Last üpli.