En üs di Wet en di Profeten lesen wiär, stjürt di Oppersten van di Skul tö jam, en let jam si: Lew Brödhem, wan at jit wat tö dit Volk tö sien ha, en dit Volk formåne wel, da nem dit Urd.
Wan er hokken formånet, da mut hi dit Formånin wårnem. Wan er hokken jewt, da iw hi me Redelkheid. Wan er hokken regiret, da mut hi Omsorrig hå. Wan er hokken Barmhartigheid öwet, da dö hi dit me Lest.
Hurdelling es dit nü da? lew Brödhem! Wan I töhop kom, da hed di jen en Lowpsalm, di Üder en Lir, di Üder en främed Moal, di Üder en Ipenbåring, di Üder en Ütlegging. Let di al ske tö Aprogting.
Firder, lew Brödhern! bed wü ju, en formåne ju ön di Herr Jesus, alliküs I van üs tö weten fingen hå, hurdelling I wandele skel, om Gott tö hagin, omdat I altid moar tönem.
Mar danen, diär glowige Herren ha, skel disalwigen ek foragte, aurdat ja Brödhern sen; mar ja skel vulmoar wellig tine; wil ja glowig en lew sen, en ön di Weldåden dilhaftig sen. Sok lir en formåne diärtö.
Dör ju tru Brödher Silvanus, (for diärfoar hoald ik höm) ha ik ju en litjet skrewwen, om tö formånin en tö betjügen, dat dit Gottes rogt Gnad es, diärön I stun.