Höm nü, diär ju stärk kjen, na min Evangilje en Prötji van Jesus Kristus eter di Ipenbåring van di Hjemmelkheid, wat van di ewig Tid forswügget wessen hēd.
En Üder, om Wunder tö dön, en Üder di Gåw, om wis voarüt tö sien, en Üder, om di Geister tö önderskäden, en Üder forskellig Språken, en Üder di Spraken üttölien.
En Gott hēd ön dit Geminte jest di di Apostel önsät, foart taust di Profeten, foar-t träd di Liarens, diäreter di Kraft, Wunder tö dön, diärna di Gåw, om sund tö makin, tö helpen, en tö stjüren, manningerlei Språken.
En wan ik spoai küd, en wust alle Forborgenheiden en al Wetenskep, en hed tö Alles di Glow, sa dat ik Bâriger forsät, en hed di Lewde ek, da wiär ik nönt.
Hurdelling es dit nü da? lew Brödhem! Wan I töhop kom, da hed di jen en Lowpsalm, di Üder en Lir, di Üder en främed Moal, di Üder en Ipenbåring, di Üder en Ütlegging. Let di al ske tö Aprogting.
Omdat jar Harten formånet, en me arküder ön di Lewde forbünden ud, tö al Rikdom van Forstand, om Gottes Hjemmelkheid, en di Våders en Kristus tö känen.
En kündig gurt es di gottselig Hjemmelkheid: Gott es ipenbåret ön-t Flēsk, rogtfardigt ön di Geist, es sen uden van di Engeler, es prötjet uden bi di Heiden, es liwt uden ön di Wârld âpnommen ön di Herlikheid.
Mar ön di Dagen, üs di Stem van di sowenst Engel hjert wåd, wan hi posaune skel, da skel Gottes Hjemmelkheid tö folling kom, alliküs hi sin Tinstknegter en Profeten forkindigt hēd.