Diärom, I lew Brödhem, lukke jens mung ju om sowen Karming (Maner) diär gud ön Beröp sen, en vol van di hellig Geist en Wisheid sen, welk wü bestel tö dös Forrogting.
En wan ik spoai küd, en wust alle Forborgenheiden en al Wetenskep, en hed tö Alles di Glow, sa dat ik Bâriger forsät, en hed di Lewde ek, da wiär ik nönt.
Hurdelling es dit nü da? lew Brödhem! Wan I töhop kom, da hed di jen en Lowpsalm, di Üder en Lir, di Üder en främed Moal, di Üder en Ipenbåring, di Üder en Ütlegging. Let di al ske tö Aprogting.
Mar nü, lew Brödhem! wan ik tö ju kam, en sprok en främed Moal, wat wiär dit tö Net foar ju, wen ik ek me ju sprok dör Ipenbåring, of dör Känels, of dör Wissien of dör di Lir?
For watfoar en Mensk wēt, wat ön di Mensk es, voarbütten di Mensk sin Geist, welk ön höm es? Sa wet er uk Nemmen, wat ön Gott es, voarbütten Gottes Geist.
For üs Iär bestånt diäron, nämelk dit Tjügnis van üs Geweten, dat wü ön Jenfoaldigheid en Aprogtigheid voar Gott, ek ön Wisheid na dit Flēsk, mar ön Gottes Gnad üp Warld wandelt ha, en foar-t mist bi ju.
For Gott, diär said, dat dat dit Lägt üt di Junkheid skin skuld, hēd en lägt Skin ön ju Harten iwen, omdat dör üs dit Lägtens van di Känels öntstönd, nämelk van Gottes Herrelkheid ön Jesus Kristus.
Mar alliküs I ön alle Dingen rik sen — on di Glow, ön dit Urd, en ön di Känels, ön vul Flitigheid, en ön ju Lewde tö üs, sa Skaffe nü uk, dat I uk ön dös Weldåd rik sen.