12 Sa üs di Likhäm jen es, da hed di dag vul Leden; mar alle Leden, al hurwel diär vulen sen, sen dag jen Likhäm, alliksa üs Kristus.
For hat es jen Broad, en sa sen wü Vulen jen Likhäm, wil wü al jens Broad dilhaftig sen.
Mar nü sen diär vul Leden, mar di Likhäm es jen.
En I sen di Likhäm van Kristus, en Leden, ark eter sin Wis.
Ön ark wise sik di Gåwen van di Geist tö Arkjens Gagen.
Nü es di Tölowing Abraham en sin Ofkomst tösaid: Hi said ek, dör di Siten, üs van vulen, mar üs van jen, dör din Sit, welk es Kristus.
Dit es sin Likhäm, nämelk di Volheid van dit, hurme hi Alles ön Alles volmåket.
Dat di Helligen törogt ud, om dit Amt tö forwaltin, hurdör Kristus Likhäm âpbegt ud.
Jen Likhäm, en jen Geist, üs I uk beröpen sen üp ju Höpning van ju Berōp.
For di Man es dit Haupt van di Wüf, alliküs Kristus dit Haupt van dit Geminte es, en hi es sin Likhäms Seligmåker.
For wü sen Leden van sin Likhäm, van sin Flesk, en van sin Biner.
En hi es dit Haupt (Haud) van di Likhäm, nämelk dit Geminte, welk di Begen es en di Jestgeboren van di Doaden, om dat hi ön alle Dinge di jest Rang hå skuld.
Nü frügge ik mi ön min Liden, wat ik foar ju lid, en måke dit vol, hur-t jit wånt ön Bedrüwwetheid ön Kristus, foar sin Likhäm, welk dit Geminte es.
En halt sik ek ön dit Haupt, dör welk di hile Likhäm me Lǟnken en Fugen töhop sät es, en töhophalt, en apwugset tö en voarskel Gurtens.
En Gottes Fred regire ön ju Harten, hurtö I uk beröpen sen ön jen Likhäm, en wis dankbar.