Höm nü, diär ju stärk kjen, na min Evangilje en Prötji van Jesus Kristus eter di Ipenbåring van di Hjemmelkheid, wat van di ewig Tid forswügget wessen hēd.
Da skel arkjens Werk ipenbår ud; dit Daislägt skelt âpklåre, for hat skel dör dit Jold ipenbar ud, en huns arkjens Werk es, skel dör dit Jöld ütprowet ud.
Dat I ju ek sa gau bewege let van ju Sen, en ju ek ön Ünru sät let, nogweder dör di Geist, of dör dit Urd, of dör Brewer, üs wan dânen van üs stjürt wiär, dat di Dai van Kristus nai bevoarstånt.
For di Såk lid ik sok, mar ik skamme mi ek diärvoar. For ik wēt, ön hokken ik liw, en sen er wes üp, dat hi magtig es, dit, wat ik höm auriwen ha, tö bewårin tö di jungst Dai.
Mar Gott aller Gnäden, diär üs beröpen hed tö sin ewig Herrelkheid ön Kristus Jesus, disallew wel ju, wan I en kurt Tid leden ha, volmåke, stark, kraftige, en gründige.
Mar di Herr sin Dai skel kom üs en Tif ön di Nagt, da skel di Hemmel forgung me en gurt Skrappel, di Elemente skel ön Brand kom en smel, en di Örd en di Werke, welk diärön sen, skel forbren.