For Gott hed en Dai fastsät, üp welk hi di Wârld na di Rogten rigt wel, dör jen Man, welk hi diärtö forordnet hēd, en Arkjen di Glōw voarhalt, eter dat hi höm van Doaden apwäkt hēd.
Omdat wü dör tau ünforanderlik Dingen, (for hat es ünmögelk, dat Gott lög kjen), en stark Trost ha, nämelk, dat wü di Töflögt diärtö nommen ha, om di üs önböden Höp fast tö hoalden.
Hokken ön Gottes Seen liwt, di hēd Gottes Tjügnis ön höm sallew. Hokken Gott ek liwt, di måket höm tö en Lögner, för hi liwt ek dit Tjügnis, wat Gott sallew van sin Seen oflidt.