Hat mut di Lirling nog wiis, dat hi alliksa vuul es üs sin Meister, en di Knegt alliksa vuul üs sin Herr. Hå-s die Hüsvåder Beelzebub näämt, om hur vuul moar wel-s sin Tiinsten uk sa nääm?
Täänk om min Uurd, wat ik tö ju said hå. Di Knegt es ek gurter üs sin Herr. Hå ja mi forfölligt, da wel ja ju uk forfölge; hå ja min Uurd hölden, da wel ja ju uk hoald.
Sa ud uk nü di Hemmel en di Örd forhüddet dör sin Urd, om-dat-s biding tö dit Jöld behölden ud üp di Dai, wan dit Gerigt es, en di Gottloasen jar Fordamnis.