6 Hokken said, dat hi ön höm blewt, di skel uk wandele, alliküs hi uk wandelt hed.
Nem üp ju min Jok, en lir van mi, for ik sen sennig en em van Harten, da wel I Ru finđ foar ju Gemüt.
En Voarbild hå ik ju iwen, omdat I dö, alliküs ik bi ju dön ha.
Wan I min Geboten hoald, da blīw I ön min Lēwde; alliksa üs ik min Vaders Geboten hoald, en bliw ön sin Lēwde.
Wis min Nåfölgers, alliküs ik Kristus sin.
En wandelt ön di Lewde, alliküs Kristus ju hed lew hed, en hed sik sallew heniwen foar ju tö en Gåw en Slagtåfer, foar Gott tö en dalk Hârm.
For diärtö sen I beröpen, wil Kristus uk ledden hed foar üs, en üs en Voarbild eterletten hēd, omdat wü sin Futstöpen eterföllige.
En nü, Biärnkes! bliw bi höm, omdat, wan hi ipenbåret ud, dat wü en früggelk Tötruen ha, en ek tö Skand ud voar höm bi sin Tökomst.
Hokken said, ik kan höm, en halt sin Geboten ek, di es en Lögner, en ön höm es di Wårheid ek.
En hokken sin Geboten halt, di blewt ön höm, en hi ön disallew. En diärbi kän wü, dat hi ön üs blewt, nämelk bi di Geist, welk hi üs iwen hēd.
Hokken ön höm blewt, di sendigt ek; hokken sendigt, di hēd höm ek sen, en känt höm ek.
Diärön es di Lewde volkommen bi üs, omdat wü Üp di Gerigtdai en früggelk Fortruen ha, for alliküs hi es, sa sen wü uk ön dös Warld.