12 Edecheekeè gokè k'enaı̨htso tł'axǫǫ̀ edeɂeè yìı naatła gà ladà gà edetł'axǫǫ̀ nǫ̀ǫtła. “Ayìı naxıgha dàhłàa sìı asį̀į̀ wenıahdì?” gòhdıì dagoehke.
Zezì gots'ǫ̀ hadı, “Dàehsı̨ı̨ sìı wenıahdì nì?” gòhdı. “Hęɂę,” gıìhdı.
Eyı tł'axǫǫ̀ Zezì gots'ǫ̀ hadı, “Dànìghǫ godı wenıahdì-le? Hanì-ı̨dè dànì godı eyıì-le naxıts'ǫ̀ haehsı̨ı̨ sìı wenıahdì ha welì?
Amìı denahk'e elı̨ dahwhǫ, dǫ ladà gà weghàhodìı hanì-le-ı̨dè dǫ yegha eghàlaedaa? Dǫ ladà gà weghàhodìı sìı eyı denahk'e elı̨ hǫǫwǫ hǫt'e. Hanìkò sı̨ sìı naxını dǫ gha eghàlaedaa-dǫǫ̀ laht'e.
Zezì ladà gots'ǫ nıìtła, edeɂeè yìı xàetła gà lısımì t'à edenı xèwhezhà.
Zezì yets'ǫ̀ hadı, “Ayìı dàht'ı̨į̀-aht'ı̨ı̨ sìı dıì wenıı̨dì nıìle, hanìkò nǫǫde nı̨dè wenıı̨dì ha,” Zezì yèhdı.