Go Bɛ̈nydït de rɛm ke yɔ̈ɔ̈k an, “Piɛŋkï, Yɛn bï tunydï tuɔɔc tueŋ, le kueerdï kiɛm piny. Ku bïï löŋdiën cï mac bɛ̈n caal, yen tuny nhiaarkï. Ku ëtɛ̈ɛ̈n, Bɛ̈nydïïtduön kaarkï abï dap guɔ bɛ̈n Luaŋdït ëthiäu.
Ku na week, wek kɔc ee rinkï riëëu, wek bä yiɛ̈n piathëpiɔ̈u ku rëër lɔ dïu cït man ye akɔ̈l thok bɛ̈n. Wek bï nïïm lääu, ku miɛtkï piɔ̈ɔ̈th cït man ë dɛɛu cï luöny bei kɛl.
Ë aköölkë go Yecu bɛ̈ɛ̈r ku lueel an, “Yïn lɛc nɔm, yïn Wäär, Bɛ̈nydït ë paannhial ku piny, ë luɔi cï yïn kakë mɔ̈ny kɔc pelnïïm, ku kɔc de nïïm, ku nyuöthë ke mïththii thuët.
Na miäk, ka yak lueel an, ‘Deŋ ajöt ëköölë, tënhial acï thiɛth ku ariëël anu.’ Wek kɔc de yäc aguk, we ŋic nhial woi yic aguɔkï piny ŋic täu bï en tɔ̈u, ku ŋïny bä wek täu de run ŋic adhal week!
“Yen ka, të miɔɔc yïn kɔc ë dhuëëŋdu, ke yï du kaaŋ tɔ koth ë yïnɔm tueŋ, cït man ë luɔi de kɔc de yic aguk, ë ɣööt ke Nhialic yiic ku kuɛɛr yiic, ke ke bï leec ë kɔc. Wek yɔ̈ɔ̈k ëyic an, “Acïk ariöpden guɔ yök.