Ëtɛ̈ɛ̈n go Jeɣoyada wën ë melik lɛɛr biic, ku tɛ̈ɛ̈u göl në yenɔm, ku gëm awerek de lööŋ këde muŋ de ciɛɛŋ, ku jɔ Jowac tɔc, ku cɛɛlë ke ye Melik. Go kac kecin pam, ku cötkï në röldït an, “Abï pïïr anande yen melik!”
Acït thäny nu ë kuur de Ɣermon nɔm, thäny ee lööny në kur ke Dhiɔn nïïm. Të bï ë Nhialic gutguut de athiɛɛi cï lueel tääu ka, pïïr bï tɔ̈u aɣet athɛɛr.
Në rin ke melik ë ke cïï mär ë kɔc nïïm, tɔ lɛcde tɔ̈u në täu tɛ̈u ë akɔ̈l. Tɔ juöör ëbɛ̈n thiëëc Nhialic bïï keek thieei, cït man cïï yen melik thieei, ku tɔ ke köör yen miɛtëpiɔ̈u.
Ee yen abï Luaŋdït bɛ yïk, ke bï dhuëëŋ guöp cï melik, ku abï nyuc në thööny nɔm ke ye bɛ̈ny de kɔcke. Ku bɛ̈ny de kake Nhialic abï ya tɔ̈u në yelɔ̈ɔ̈m. Ku abïk dɛ rëër lɔ dïu në kaamden kaarou.’