170 Piŋ lɔ̈ŋdï, ku kony yɛn wëi cït man cï yïn gutguut lueel!
“Ënɔɔnë, Bɛ̈nydït Nhialic, tɔ gutguut cï lueel në biäkdï ku në biäk de käudï tɔ ee yic, ku looi kë cï lueel an bä looi.
Tɔ nhiëërduön agɔk bɔ̈ tëde yɛn Bɛ̈nydït, ku tɔ kuɔɔny bɔ̈ cït man de gutguutdu,
Kony yɛn, yɛn ee mɛnhdu! Acä them bä lööŋku riëëu.
Piŋ lɔ̈ŋdï, të dhiëëu ɛn kuɔɔny, të yan yacin jat nhial të lɔ tëduön ɣeric.
Piŋ këdï, ku dap ɛn luök! Tɔ rɔt ee kuur gël ɛn, tɔ rɔt ee kal ril kony yɛn.
Ku ënɔɔnë yïn meliŋdït, yïn läŋ bä këdï piŋ, ku loi kë bä thiëëc. Du yɛn be tuɔɔc në alooc nu baai de Jɔnathan yic. Na lɔ lɔ looi yɛn bï thou ëtɛ̈ɛ̈n.”
Agokï lɛ̈k tiët Jeremia an, “Loi kë lɛ̈kku yïn! Läŋ Bɛ̈nydït Nhialicda ë biäkda. Läŋë ë biäkda wodhie, wok kɔc cï poth. Ɣɔn thɛɛr wok juëc, ku ënɔɔnë, wok cï döŋ ke wo lik cït man woi yïn en.