Ayek röt kiëët në tör de lueth, ruëëny ë nyin de yicic yen amac piny. Aye Bɛ̈nydït lueel an, “Kɔckï ayek kërac looi ku cuthkï ë luɔi, ku acïkï Yɛn ee ŋic nɔn Yan Nhialicden.”
Na wën, ke yök ë bɛ̈ny de abël wïïr en ëtɛ̈ɛ̈n, ku lëk en an, “Eeŋö loi ke yï nin? Jɔt rɔt ku cɔl yanhdu. Na de të bïï yen piɔ̈u kok ke wook ku luɛ̈k wo wëi.
Të cï kakë thök, ke Yecu jɔ raanë yök ë Luaŋdïtic, go lɛ̈k en an, “Tïŋ, yïn cï guöp waar: du käŋ ee bɛ wööc, ke yï cïï kërac bï yök kërɛɛc wär këwään.”
Ku ŋïny de ee kënë acïï nu tëde kɔc kedhie: kɔc kɔ̈k a riëëukï yiëth ë kepiɔ̈ɔ̈th, gokï këdäŋ aa cam aɣet cï ënɔɔnë, ku tɔkï ë ke cï nɔ̈k yath, ago piɔ̈nden rac në kɔ̈c kɔ̈ɔ̈c en jɔ dhiöök.