maa mɛɛ Sara ndóò bii sɔɛi Abraham-nde mó va ndu veeloo aa vana ni bɛndoo yɛ. Cuavaa ndaa imamaa niaa co ni, le tùú niaa co dɛnnda kɛndɛlan tosaa-o, te la tosa pɛ dɛnɛ kɛndɔɔ, mì siòòŋii bii niaa a ɲɛ-ɲɛ le.
Mɛɛ Abraham tuei sɔɛi ken, mó baŋ vɛlɛ vulan, mó tundu hɔlla lɛŋ, mó mam ciki-ciki. Mó dimi o kɔl ndɔɔ nin aa: «Vanapɔnɔ yuuvɛi cii nin vɔsilan kɛmɛ-o nɔla pá mo velu hɔ́ɔ́? Yee Sara cii nin hoo vɔsilan belaŋɔmahiɔɔlu-o nɔla vɛlɛ mò cua folio, mo velu hɔ́ɔ́?»
N va mamɔɔ, n ve pɛngi le. Sɔɔn maman va naa o lasondo, n va deŋio a condun ɲaalon. Vanaa-mangalaa-isɔɔa va dimio aa: «Mɛlɛka tosa dɛnndan taw le nda.»
Mí Elise dimul ndu aa: «A telenndo ho ɲinasiaŋ, a nɔnin hɔ́ɔ́ piaandoo o balan coo.» Mí cuaa dimi aa: «Ken i nɔla tosan te, vana ni bɛndoo! Nɔm vana Hala-o, hui ya buɛi nɔmndo le.»