Ande gua vreme o Jesus ppenda: “Blagosiu tut, Dade, Gazda e milosoko ta i e ppuviako, soke gurudan gala ezgode katar e bizai ta katar e llangle ta sikadanlen e minonenge.
Ondaka o Jesus ppenda: —Tumen ni llanen so mangen ¿Sai pien katar o cherkipe kai si te piau me, ta te kristin tumen e kristomaia kai me sem kristime? Von ppende leke: —Sai.
Ondaka o Jesus llelo mai angle, bangilo llik te ttovel po chikat pe ppuv, ta ppenda molimaia: Dade, te sai avelpe, le mandar gaia buka cherki; a te na cherdol so me mangau, te cherdol so tu mange.
O Jesus ppenda: “Dade, prostisar len soke ni llanen so cheren.” Ta e boñikura fulade maskar pete leke patave, ta chelenape te dikken ko ka achel leke patavenchar.
“Me niso nasti cherau me mandar. Me chinau e kris prema so o Dad ppenel mange, a mi kris si chachi, soke ni rodau te cherau pe murno so me cherau si e volia e Dadeki kai bichalda man.