3 ale pal oda stromos, so hin maškar e zahrada, phenďa o Del: ‚Ma chan lestar, aňi tumen lestar ma chuden, hoj te na meren.‘ “
O Del leske phenďa andro suno: „Me olestar džanav, hoj tu na kamľal ňič nalačho te kerel, a vašoda tuke na domukľom, hoj tut latar te chudes a te keres binos anglal ma.
E džuvľi leske odphenďa: „Pal o stromi andre zahrada, šaj chas,
O sap odphenďa la džuvľake: „Na, oda nane čačo, tumen na merena.
‚Ma thoven o vasta pre mire pomazimen manuša, ma dukhaven mire proroken!‘
Ale noča nacirde tiro vast a le lestar savoro, so les hin, a dikheha, sar tut košela andro jakha!“
Aven ke ma jileskre, prijaťeľale mire, aven jileskre! Bo o Del man marďa peskre vasteha!
Ale noča, thov pre leste tiro vast a chude tut leskre ťelostar the kokalendar a dikheha, sar tut košela andro jakha!“
Akana pal oda, so mange pisinďan. Mištes uľahas, te le muršes na elas ňič la džuvľaha.
Vašoda: „Aven lendar avri a odďelinen tumen lendar, phenel o Raj, ma chuden tumen le nažužestar a me tumen prilava.
„Ma chude tut olestar! Ma koštoľin! Aňi ma le andro vasta!“