Pierre ede de ede nè: – Oiyo, à uge kuwe. Loo ke è tel aw kêm kei ɓaa, Jésu unn tà kété deje’n ede nè: – Simon, ké tàgir lei è bain dè tà’t nè wa? Ngarge ke dè nang nè nga, ké nanange á tanni nyan éké taai tir ji de’t wa? Ké tanni nyan éké taai tir ji ngann njéɓeege éké ji dooge ke dɔ’t wa?
Loo ke ngonn njèndi nè unde loo tee nata ɓaa, è dar njèmade kule le’n karé ke kure le’n tò dènn’t asekum nar kule ke ndɔ aru karé deĵ. E oso kɔbenn’t uwe’n ade kum’n nda ngengeng. E ede’n ede nè: «Gar-gar, uge’m kure le’m ke tò dèi’t nga ɗarinè kuwe.»
Dé ree se nar kule ke ndɔ karé nga d’ade Jésu an. E deje de ede nè: – E ndil dè doo se ri doo ke dé ndang tu sile’t nè nga, ké ɔje dè nan wa? Dé tel d’ile’n dè’t d’ede nè: – E ndil dè César a, è ri César a tɔ á dé ndang tutu.
M’oo ká nyan ɓar asenan se ndu doo dann nyankundege ke sɔ’t tam ede nè: «Ko têl kem̂ ngonn nyan-mbɔje nyan karé bere kuwe à è kum nar kule ke ndɔ karé. Ko gɔje kem̂ ngonn nyan-mbɔje nyan mute bere kuwe à è kum nar kule ke ndɔ karé tɔ. Nè wubu se yibe ndu ɓaa, i tuji de kɔke lé.