Man ɓaa, mann á m’ule sei njonm tutu karè kade i turi hal si. Nè doo karé ke tɔgmong le’n dum le’m à ree goom’t gugu non. Gabang ke njann’t géa, man m’asekum tɔr se dè ra’m lé. Doo nè nga à ɔr sei kunde sei se ninn si gai se Ndil-Kêmnda a, se por a tɔ.
Nè Jean ede de ndàt ede nè: – Man m’ɔr sei kunde sei se ninn si gai se mann. Nè doo karé ke tɔgmong le’n dum dè le’m à ree goom’t non. Man m’ase tutu sa ke njann’t lé. Doo nè nga, à ɔr sei kunde sei se ninn’n gai se Ndil-Kêmnda a, se por a tɔ.
Loo ke nain ngɔr kade Jean ɔr son ngɔde kan-in’n ɓaa, è deje de ede nè: «Ké sei i giri kété edi nè man nga m’ee nan wa? Man m’ee njèkaje dooge ke sei ngineii nga lé ɓai. Nè an-in! doo karé à ree goom’t non. Doo nè nga, gabang’t ke njann’t géa, m’ase tute lé.» Paul tel tam ede nè:
Nè Paul ede nè: – Kule dooge manné njonm ke ɔje dè tur hal á è nyan ke ndɔ ke Jean ra. E ede kosdooge le kade undei kêm de dè è ke à ree goon’t. E ke à ree go Jean’t nga è Jésu.