Ku Debid ku baai de Yithriɛl ëbɛ̈n aake cɔ̈ŋ ke ke ket diɛt piɔɔny kek Bɛ̈nydït në riɛlden ëbɛ̈n. Aake gut thom, ku aruöör, ku kothkï kɛŋ, löör, ku yek löth gut.
Na ɣɔn amiäk, në kööl ye akööl diäk, ke deŋ ë ye rel ku wil deŋ, ku tiëc gökdïït ë luät në kuur nɔm, ku piŋ röl de kaaŋ cï lɔ gaŋgaŋ. Go riɔ̈ɔ̈c kɔc nu në pɛɛny yiic lath kedhie.
Juöör abïkï cït man ë kuëër riŋ arëët, ku acï Nhialic ke rɛ̈l yiic, gokï röt miɛɛt ciëën, acï ke kuaath cï tɔɔr nu ë kur yiic, ku cïtkï wal riŋ ë kɔɔric.
Go tunynhial ë kek dhorou kaaŋde kooth, ku tul röl dït ke kɔc paannhial, luelkï, an, “Ciɛɛŋ de piny nɔm acï guɔ aa këde Bɛ̈nydïïtda, ku ye këde Kërthode: ku abï piny cieŋ aɣet athɛɛr ya.
Na wën, ke ya tïŋ wɛ̈ɛ̈rdït ke cït acidhanh cï liääp kekë mac, ku tiëŋ kɔc wën cï lɛ̈n rac tiaam, ku tiamkï këcïcuëëc kë cït guöp en, ku gäärde, ku kuën ë rinke, ke ke kääc ë wɛ̈ɛ̈rdït cït acidhath nɔm, ke ke muk thoom ke Nhialic.
Ku acïn din ee kɔc thoom gut, ku din ee kiit, ku luɔɔu ee kɔc ee kɛŋ thiikë kooth, ku din ee kɔc ee kɛŋdït kooth, acïn dindɛn bïï bɛ aa piŋ ë yïyic ëtaitai, ku acïn atën bï bɛ yök ë yïyic ëtaitai, nɔn ee yen atën ë luɔiyou, ayï dhiën ë kuur ee guär, acïï bï bɛ aa piŋ ë yïyic ëtaitai:
Na wën, aacï awerek nööm, ke läi kaŋuan ku röördït kathiërrou ku ŋuan ke ke cuɛt röt piny ë Nyɔŋamääl nɔm, ke ke muk thoom raan ëbɛ̈n, ku mukkï guöl ë adhääp de yiic wal ŋïr ee nyop agokï tumëtum, kek aye lɔ̈ŋ ee kɔc ɣerpiɔ̈ɔ̈th Nhialic lɔ̈ŋ.
Na wën, ke ya tïŋ Nyɔŋamääl të wën kuek en adöŋ tök bei ë adɔ̈k yiic kadhorou, ku ja lɛ̈n tök ë läi yiic kaŋuan piŋ ke lueel në röl cït määrëdeŋ, an, “Bä tïŋ!”