nɔn cän alanh ë kɔ̈c bï nööm, na cakaa aliprɔ, ku nɔn yen dɛ̈l thiin rukë waar thok, acä bï nööm. Në luɔi cïn e bï lueel an, ‘Ee yɛn ë tɔ Abram kueth.’
Bɛ̈nydït ë bɛ̈nydiën Abraɣam thieei aläl, ku tɔ kueth. Acï gäm luny ë thök, amɛ̈l ku bɔɔth, ku ɣɔ̈k, ku ateek, ku adhɛ̈p, ku lïïm röör ku diäär, ku thɔ̈rɔ̈l ku mul.
Ku bä lɛ̈k en an, ‘Acïï Bɛ̈nydït lueel, an, ‘Cï raan nɔ̈k, ku nöm kake ayadäŋ?’ Ku abä yɔ̈ɔ̈k, an, ‘kë luɛɛl kï, an: ‘Të cï jɔ̈k riɛm ë Naboth lap thïn, yen abï jɔ̈k riɛmdu lap thïn!”’
Go Jabedh Nhialic de Yithriɛl lɔ̈ŋ an, “Thieei ɛn Nhialic, ku miɔc ɛn ë piny lääu, ku bä tɔ̈u wek ë yɛn, ago yɛn aa gël ë karɛc bï ya tɔ yök arɛɛm.” Go Nhialic yen gäm këdɛn cï thiëëc ë lɔ̈ŋde yic.
Go melik Ɣedhekia nɔm dɛ kajuëc arëët, ago raan ëbɛ̈n riëëu guöp. Ade nɔm ɣööt cï yïk ye ke adhääp, ku ateek, ku kuur läk, ku maläŋ tɔ̈ɔ̈u thïn, ku kööt, ku lɔ kɔ̈k de naamden aya.
Acï Bɛ̈nydït de rɛm lueel an bï aciɛɛn tuɔɔc në ɣööt ke cuɛ̈ɛ̈r yiic, ku ɣööt ke kɔc ee kuëëŋ në lueth yiic. Abï lɔ në ɣöötken yiic, ku nyiëëŋ ke piny ke ke cï riääk taitai.