Mürin än Kot we imwenfel lon läng a sukula, o a pwä ewe pworofel mi nom ikenan. Iwe, a fis fifin inefi, ngüngü me chopun chopulap, pwal chechechin fanü me üten fau mi püngüchou.
Iwe, aramas meinisin mi nom won fanüfan repwe fel ngeni, chilon chök chokewe iter a mak lon ewe puken iten chon manau me mwen än Kot esamwo föri fanüfan, iei ewe puk än ewe Lam mi ninnila.
Iwe, üa rongorong eu möngüngü seni läng a wewe ngeni ngüngün chomong koluk, a pwal wewe ngeni chopun chopulap mi leüömong. Ei möngüngü üa rongorong a usun chök ngingiin kitar lupwen ekewe chon ettik kitar ra ettiki.
Mürin üa rongorong eu möngüngü mi wewe ngeni möngüngün eu mwichen aramas mi fokun watte, a pwal wewe ngeni ngüngün chomong koluk me chopun chopulap mi leüömong a apasa, “Ousipwe mwareiti Kot! Pun ach Samol, ewe Kot mi Unusen Manaman a nemenem.
Eman me eman ekewe föman mönümanau a wor wonofoch pöükässin, nge won me fän pöükässiir ra kula ren föün mas. Lerän me lepwin resap ükütiu le kölü ei köl: “A pin, a pin, a pin ewe Samol Kot mi Unusen Manaman, i ewe a fen nonom, ewe a nom iei me ewe epwe feito me mürin.”
Iwe, üa küna echö toropwe mi numunumula lon pöüifichin ewe mi mot won ewe lenien motun king. A kula ren mak lepekin me rüepek, nge a pwau ren fisu pwau.
Lupwen a föri iei usun, ekewe föman mönümanau me ekewe rüwe me föman souakom ra chapetiu mwen ewe Lam. Eman me eman a wor an pisekin ettik me eu sepi mi ur ren apach mi pwokus, iei än ekewe chon pin iotek.
Mürin ewe Lam a ülei ewe aülüngatin pwau, iwe, üa rongorong ewe aülümanün mönümanau a apasa, “Etto!” Iwe, üa nenengeni o üa küna eman oris mi chochol, nge ewe mi mot won a amwöchü eu kilo lon pöün.